Sundqvist Christoffer 190406 0022 Sundqvist Christoffer 190406 0022

Nadia Tehran - rebell utan regler

Debutalbumet med Nadia Tehran är en omskakande livsberättelse. Liveshowen som nu tas ut på vägarna blir en fysisk manifestation av densamma. Räkna med inget mindre än en unik upplevelse när Nadia besöker Malmö, Göteborg, Stockholm och Umeå närmsta veckorna.

– Vad som skulle hända om jag åkte tillbaka? Det vet jag inte. Jag har liksom inte fått ett brev på posten som säger att jag inte är välkommen, utan åker jag är det en chansning och så får det visa sig vid gränsen hur det går. Men det man riskerar är kanske inte värt den chansningen.
Nadia Tehran pratar om Iran och videon hon för några år sedan spelade in där till låten Refugee. Hennes pappa följde med och hjälpte henne på plats.
– När jag hade tagit beslutet att åka till Iran för att filma videon och han fattade att jag verkligen skulle göra det förstod han mycket mer än jag vilket farligt uppdrag jag gett mig in på. Han insåg att han måste vara med där för annars skulle jag kunna råka illa ut. Därför följde han med och hjälpte mig med allting.
– Efter det har jag inte vågat åka dit igen och det har nog bidragit till att det besöket och upplevelserna där är så tydliga i mitt minne. Jag sörjer hela tiden att jag inte har möjlighet att åka tillbaka, jag vet att det en dag kommer att hända även om läget just nu ser illa ut. Jag saknar också mina släktingar, alla runt omkring mig engagerade sig mycket i den videon för det är ingen enkel grej att spela in i ett land som Iran. Det var många led av människor som gjorde hemliga tjänster åt mig för att möjliggöra inspelningen, och det bär jag med mig.

Inledningen på hennes debutalbum från i våras drar direkt in lyssnaren när Nadias pappa med talad röst berättar om sina erfarenheter från Iran-Irak-kriget.
– Min pappa har varit en stor inspiration för mig. Vi står varandra väldigt nära och är lika varandra som personer, jag ser mycket av mig själv i honom. Även om han aldrig tidigare har arbetat med konst har han också en konstnärlig och lite excentrisk sida, jag tror att jag har fått den sidan från honom.

Dozakh: All Lovers Hell
är en lika ambitiös som svårkategoriserad konceptplatta med en defibrillators kapacitet att kickstarta varje djupt slumrande pophjärta. Trots att skivan är resultatet av ett decennielångt arbete fångar dess nästan klaustrofobiska tryck och korpsvarta desperation vår tids allenarådande orostillstånd med en kuslig precision.
Mer specifikt är dess utgångspunkt Nadia Tehrans egen livsberättelse och familjehistoria. Såväl musik som lyrik rör sig över allt ifrån Mellanöstern-influenser och ett utforskande av hennes egna persiska påbrå till påverkan från punk, hiphop och drömsk pop. Det är en skiva som vill mycket men också lyckas vara mer än vad vi är vana vid.
– Anledningen till att skivan har blivit så spretig är för att jag är spretig som person och som konstnär, säger Nadia. Jag vill inte förhålla mig till genrer, jag vill över huvud taget inte förhålla mig till regler på det sättet.
– Däremot lockas jag av tanken på att någon gång kanske utmana mig själv genom att göra en skiva som snöar in på ett väldigt smalt spår. Det skulle vara intressant att testa.

Den som letar efter uteslutande bekväm lyssning kanske ryggar inför musiken som skrapar och skrymmer, rycker och river. Det är ingen svår skiva men en som är väldigt fysisk. Och även visar sig ha varit fysisk i sin tillblivelse.

– När man jobbar med någonting i så många år som var fallet med den här skivan, närmare ett decennium, blir det inte bara arbetet i studion utan även det arbete du gör utanför för att få möjlighet att skapa ett verk. Allt ifrån att jobba i butiker, på lager, i restauranger och på dagis för att finansiera skivan till att det jag skriver om är verkliga händelser hämtade ur mitt liv, det är en slags dokumentation av vad jag har gått igenom de här åren. Så det har jättemycket varit en fysisk process. Särskilt som när man skriver musik jobbar med känslor, och känslor är ju också någonting väldigt fysiskt.

Dozakh: All Lovers Hell är intensiv, fullbelamrad med tvära kast, motstånd, sårbarhet och sanningssökande. Du kan inte direkt ta miste på att den krävde sin insats eller innebar ett visst mått av förlösning. Även om det för artisten främst har tagit sig uttryck i förnyad energi.
– Jag trodde att jag skulle känna mig uttömd efteråt men i stället känner jag mig väldigt uppfylld, säger Nadia. Det har varit givande att äntligen få något tillbaka. När man jobbar på en skiva är det som att man tar all sin tid, alla sina känslor, sin berättelse och allting och stoppar ner det i ett svart hål där ingen jag känner i mitt liv har haft en aning om vad jag har pysslat med de senaste tio åren. Alla de där kvällarna när man bara ”nä, jag kan inte komma, jag måste till studion, jag kan inte vara med”. Ingen har vetat vad det är jag gör. Och så får man äntligen presentera det och då kan man också få något i retur.
– Processen av att skapa är nämligen bara att ge, inget kommer tillbaka förrän någon annan kan uppskatta det och känna det och när det sker blir det på något sätt värt det. Det är svårt att lita på att det man gör betyder någonting om det bara försvinner ner i ett svart hål.
– Inte bara var det skönt att ge ut skivan utan också att släppa taget om mitt förflutna och gå vidare. Vilket i sig har startat en massa andra grejer i mig. Jag har tömt min lägenhet i Stockholm och sagt hejdå till Sverige. Plötsligt är det som att jag måste flytta på mig och starta ett helt nytt liv för att verkligen släppa det som har varit.

En kan då fråga sig om uppföljaren kommer dröja tio år också.
– [skratt] Nä, det kommer den inte göra. Det var aldrig min intention att sitta och jobba på något i tio år. Det har varit många yttre faktorer som har fördröjt processen, gjort den onödigt svår och krånglig. Samtidigt har den tiden också inneburit att låtarna fått stötas och blötas och formas av tiden, vilket jag så här i efterhand kan tycka har gjort dem väldigt starka och kanske även gett dem en tidlös känsla.

Och föreställningen som nu ska ut på turné?
– Jag har alltid sett mig som som något av en performance-artist, att musiken och allt runt omkring är verktyg för att kunna göra liveshower. Så det här är kärnan i det jag gör. Allt arbete har lett fram till att jag ska få komma ut och spela. Jag är väldigt intresserad av att fysiskt manifestera den här världen. Och Dozakh är en fysisk plats. Eller, kan vara en fysisk plats. Och det är det jag vill skapa. Just nu jobbar vi med koncept, scendesign, ljus, kläder och allting. Jag vill också kurera allt det andra, vilka som spelar före och efter och hela sammanhanget, så att det kan bli en helhet. Det ska bli jättejättekul.

Sundqvist Christoffer 190406 0489 Sundqvist Christoffer 190406 0489


Nadia Tehran spelar på
Plan B i Malmö 24 oktober,
Debaser i Stockholm 25 oktober,
Oceanen i Göteborg 26 oktober
och slutligen på Statement On Tour
på Väven i Umeå den 2 nov

Lyssna!

  • Ladda Ned 2 Ladda Ned 2