Peter Bjorn and John

Peter Bjorn and John bildades 1999, och hann släppa två album innan man blev en världsangelägenhet med plattan ”Writer’s Block” och singeln ”Young Folks” år 2006. Sedan starten har bandet varit experter på att förnya sig själva utan att tumma på varken melodi eller kvalitet. Oavsett vilken skrud bandet har valt att klä sina små mästerverk i så har kärnan och känslan i låtarna alltid varit densamma. Med 2016 års ”Breakin’ Point” skapade trion ett blänkande popalbum och i höst är det äntligen dags för en uppföljare. Den nya plattan som fått titeln ”Darker days” släpptes i oktober i år.

Hemligheten till ett långt liv ligger i förmågan att återuppfinna och förnya sig. Eller det är åtminstone hemligheten bakom Peter Bjorn and John’s imponerande långa karriär som har varat i nära två decennier. Darker Days
heter trions åttonde studioalbum, och är ett bevis på hur viljan att ändra den kreativa processen kan resultera i succé. De tre musikerna Peter Morén, Björn Yttling och John Eriksson började skriva nästan omedelbart efter att ha släppt sitt album Breakin ’Point år 2016. Det albumet blev resultatet av flertal samarbeten och nästan fem års hårt slit. Den här gången bestämde de sig för att inte grotta ned sig i detaljerna, såsom det gjorde då.

”Vårt gemensamma mål var att prata mindre och spela mer,” säger Björn. ”Idén ”anything goes” som tillämpades på det sista albumet fanns kvar, men vi bestämde oss för att göra allt själva den här gången. Vi skar bort meningslösa diskussioner och mellanmän, och gjorde varje bandmedlem till sin egen chef och producent. Vi behövde inte förklara alla drag som vi gjorde.”

”Det handlade om att gå tillbaka till hur vi brukade arbeta,” tillägger Peter. ”Tidigare släppte vi en skiva vartannat år och de flesta av dem har vi producerat i Stockholm. Jag gillar verkligen att skapa skivor snabb, och sedan gå vidare till nästa sak – ständigt i rörelse. Det hjälper till att hålla uppe glädjen i det hela”.

Trion spenderade tid tillsammans i Atlantis Studios i Stockholm, där de tillsammans lade grunden för låtarna för att sedan gå skilda vägar och arbeta vidare på låtarna individuellt. De kom överens om titeln Darker Days, som blev startpunkten och det centrala temat för albumet. Tanken var att varje bandmedlem skulle vara ansvarig för sina egna låtar, både i skrivandet och i produktionen. Alla medlemmar spelade sedan på varandras låtar under inspelningarna som skedde i olika studios runtom i Stockholm. Medan det föregående albumet var storslaget i konceptet, skulle det nya albumet vara än mer sammansatt och enkelt, sammankopplat av både titeln och musikerna själva.

”Den här gången lyfter vi fram våra skillnader istället för att alltid försöka vara överens, säger John. ”Det är tio låtar med tio olika nyanser av mörker. Eftersom vi kommer från norra Sverige är vi vana vid det statiska tillståndet att inte se solen i sex månader. Det är en melankolisk känsla, snarare än pessimistisk eller apokalyptisk. Vi tolkade temat på olika sätt. Det kan vara djupet i en kolsvart svensk skog, en mörk tidningsrubrik eller en personlig tragedi. Du kan höra oss alla tre i olika variationer på detta album.”

”Musik borde verkligen ligga i betraktarens öga och öra, för att sedan lämnas öppet för tolkning”, tillägger Peter.” Men ingen kan sätta sig emot det faktum att vi verkligen lever i mörka tider pga. många olika anledningar: politiska, miljö etc. Oavsett de olika sångernas initiala uppfattning var temat definitivt ett bra sätt att knyta samman projektet på.”

Idéen bakom titeln tar sig olika skepnader genom hela albumet, som behåller den där charmiga melodiska popkänslan som genomsyrat bandets tidigare släpp. Björn fokuserade på relationer och hur dessa relationer påverkas specifikt av att bo i Sverige. ”Wrapped Around Axle” är ett indiepopspår som iakttar två människor som försöker reda ut sig själva under ett uppbrott, medan den frågar ”Hur tar vi oss ur den röra vi skapar?”. John tittade genom en annan sorts lins, särskilt på ”Heaven and Hell”, albumets introspektiva sista spår. Den diktliknande sången är olik PBJ’s föregående spår och visar på en kedja av existentiella ögonblicksbilder. Peter framkallar det enda kontrastspåret “One For the Team”,
som är ett själsligt spår med en lo-fi Motown-swing, som handlar om att peppa varandra, även under mörka tider.

”På ett sätt, handlar den om bandet”, noterar han. ”Det handlar om att vara stolt över att ha lyckats hålla ihop bandet såhär länge. Vi lägger besvären åt sidan för att skapa musik. Det finns ett värde i det vi har byggt upp och att vi fortfarande gör det tillsammans. På den här skivan går allt tillbaka till tredelarna. Allt börjar med oss alla tre och sedan adderar vi mer till det hela under resans gång. Vi har ett DNA och du kan känna igen vår stil även när vi skriver separat.”

Faktum är att Darker Days är ett solklart Peter Bjorn and John album, även om det flirtar med nya idéer och toner. De tre musikerna har hållit ihop genom allt, och alltid hittat tillbaka till varandra, oavsett deras individuella musikaliska äventyr. Det speglas i varje text och ton, även när de har skapat i separata rum. På detta album märks det tydligt att man inte kan förneka PBJ’s kemi som kommer från att dem hållit ihop så länge, från att skapa och släppa ett flertal album samt från att ha turnerat tillsammans under flera år.

Denna känsla återspeglas i albumets omslag, som skildrar tre brutna ben som tillsammans kommer samman i en triangel. För John, representerar den bilden hur de tre musikerna var tvungna att gräva i sina förflutna för att hitta fossiler av sig själva, för att sedan kunna byggas upp utifrån vad de har lärt sig. ”För att skapa bilden måste du bryta våra ben”, tillägger Björn. ”Du måste gräva djupt och arbeta hårt för att få ihop det, vilket vi har lyckats med på de senaste albumen. Det handlar om en sinnesstämning. Inte om döden, utan uppståndelse”.