Måste hon välja en låt som var den första som verkligen grep tag i henne, ja då faller valet för Klara Keller på Martha av Tom Waits.
– Jag kommer ihåg att jag hade min pappa musik på min iPod när jag var nio–tio. Alla andra tjejer i min ålder hade, vad kan det ha varit, Hits for Kids på sina medan jag körde Tom Waits och Fanfanfan med Thåström. Martha var en sådan där låt jag gick på repeat.
– Vad det var jag fastnade för? Vemodet, tror jag. Det tilltalar mig för jag är likadan själv. Den har den här kontrasten att den både är fin och otroligt smärtsam, vilket är något jag alltid strävat efter i min egen musik.

Det har kanske framgått att stockholmsfostrade tjugotvååringen Klara Keller växte upp i ett hem präglat av ”gubbmusik”.
– Tom Waits, Richard Hawley, Ulf Lundell och Thåström. Där snackar vi smärta, liksom. Det har så klart påverkat mig och min musik. Jag har nog en liten gubbe i mig. Det är därför jag och Jocke passar ihop, vi är båda två små gubbar. [skratt] Den Jocke hon pratar om är ingen mindre än Jocke Åhlund. Klara Kellers just släppta debutsingel Hellre ingen alls än misslyckad är nämligen utgiven på popveteranens nystartade skivbolag Gibbon och låten har spelats in med viss assistans av honom.

”Klara är en av de starkaste musikbegåvningar jag träffat på. Så självständig och med en så tydlig och egensinnig vision med sitt artistskap och en helt unik och omisskännlig röst”, säger Jocke Åhlund om sin nya samarbetspartner.

– Jocke har ju fler och finare gitarrer och basar än jag, så vi lägger på allt sånt i hans studio. Annars producerar och skriver jag själv i min studio, säger Klara Keller om deras tillvägagångssätt.

Det var via Jocke hon kom att medverka på det kommande albumet med Håkan Hellström.
– Vi träffade på varandra då vi spelade in parallellt med Jocke och de behövde en kvinnlig röst. Någonstans längs vägen kläcktes iden att jag skulle sjunga och jag är med på två låtar, en där jag är del av en större kör och en där det bara är jag, tror jag. Förutom Klara Kellers aktuella singel väntar ytterligare ett låtsläpp före sommaren och sedan tidig höst en sexspårs-EP som duon fortfarande jobbar på. Hellre ingen alls än misslyckad skiljer sig en smula åt från hennes övriga material.
– Temat var inte alls planerat, jag skriver aldrig om sådant annars, det blir annars mest kärlek, relationer och trassel. Låten handlar om en period då jag kom till en punkt där jag kände precis vad låten säger, att jag är hellre ingen alls än misslyckad. Det var som att jag tappade själva syftet med vad jag höll på med. Som tur är har jag kommit ur det där nu.

– Låtskrivandet har funnits med mig ända sedan jag första gången fick jag i ett instrument, då var jag väl åtta år. Jag började ta gitarrlektioner men ville inte göra gitarrläxorna utan gjorde om alla låtar till mina egna… Sedan har det fortsatt på så vis, det jag gör nu är bara en svans på min barndom.
– Min första låt hette Baby I Love You, sedan blev det inget mer på engelska. Jag skrev mycket dagbok och dikter och de var på svenska eftersom jag pratade och tänkte på svenska, och det var nog så att jag bara började sjunga till dagboksanteckningarna och dikterna. Och det gör jag än i dag, det är så jag skriver.

Klara Keller ägnar sig även åt manusskrivande och målande och har genom åren såväl dansat som spelat teater. Bland inspirationskällorna märks exempelvis Yoko Ono och Marie-Louise Ekman.
– De är förebilder eftersom de är konstnärer som inte har några begränsningar över huvud taget. Precis som jag tycker de om att dutta i så gott som alla konstformer och får därigenom utlopp för hela sin kreativitet. Framför allt är de kvinnor som gör som de vill och skiter i allt. Yoko Ono måste vara den mest hatade kvinnan i musikhistorien men som svar på det skriver hon låten Yes, I’m a Witch. [skratt] Men, som hon säger, musiken har alltid varit Klara Kellers huvudprioritet.

Klara Keller har nu släppt två singlar – debuten Hellre ingen alls än misslyckad och senaste Mohabbat.