Hot Chip

Hot Chip har en given plats i historieböckerna för sin osedvanligt lyckade syntes av indie och dansmusik. Deras förmåga att väva samman skimrande popsånger och Nick Drake-falsett med dansgolvets omedelbara logik är i det närmsta oöverträffad. När Hot Chip startade under tidigt 2000-tal var sådana hybrider sällsynta, men trots att DJ:n är det nya rockstjärnan och att klubb och pop redan varit gifta sedan länge, så har Hot Chip fortsatt att ligga i framkant. Precis som New Order, när de åkte till Ibiza för att suga åt sig av klubbkulturens alla nyanser, så lyckas nämligen de fem britterna med vad som alltför lätt blir cyniskt och forcerat: Att förstå klubbmusik och förvalta detta i en popkontext. Och Owen Clarke, Al Doyle Joe Goddard, Felix Martin och Alexis Taylor har sedan länge insett att ett dansgolv är en plats som rymmer alla känslor.

Nu kommer äntligen Hot Chip tillbaka med sitt efterlängtade, sjunde studioalbum A Bath Full of Ecstasty! Ett verk där det bandet alltid har hyllats för är än mer utkristalliserat – nämligen deras förmåga att gifta eufori och melankoli med knivskarpa melodier, excentriskt språk och pulserande elektroniska rytmer. För första gången har också Hot Chip släppt in producenter utifrån. Dels den franska stjärnproducenten Philippe Zdar, som varit mer att forma magin hos Cassius och Phoenix, men också Rodaidh McDonald som samarbetat med The xx, David Byrne och Sampha för att nämna några. A Bath Full of Ecstasy är en genomgående bländande skiva.