Linda Pira

Det tog sin tid. Och många hade väntat så. Men till slut, sent 2019, dök debutalbumet från Linda Pira upp. Inte vilket debutalbum som helst heller. Legendarisk, som skivan heter, visade sig vara karaktärsstark, självständig, oängslig, befriande oborstad.

Det tog sin tid. Och många hade väntat så. Men till slut, sent 2019, dök debutalbumet från Linda Pira upp. Inte vilket debutalbum som helst heller. Legendarisk, som skivan heter, visade sig vara karaktärsstark, självständig, oängslig, befriande oborstad. För Marimba Roney i Kingsize förklarade hon: ”Jag började gå till olika producenter jag inte jobbat med, till små studior i någon källare någonstans, gick verkligen tillbaka till roten. Jag fick känslan igen som när jag var femton, fuck vad kul det är att göra musik! Såhär kul att göra musik har det inte varit sedan jag började.”

Det var sent 2012 i princip alla blev varse om Linda Pira då hon gästade på Stor-hiten Rom & kush. 2013–2014 växte surret kring hiphipmatriarken från Hässelby i och med egna singlar som Bang bang/Bäng bäng och Shu katt/Överlever allt, samt den där monumentala remixversionen av Knäpper mina fingrar som med viss hjälp av dess gästuppbåd (Cleo, Kumba, Joy, Sep, Rawda, Vanessa Falk, Julia Spada och Rosh) utvecklades till ett smärre feminism-anthem och en svensk klassiker. Framgångsstimmet minskade knappast av vinster på såväl Grammis (Årets nykomling) som P3 Guld (Årets låt samt Årets hiphop/soul).