Junip

Även om Junip är något helt annat än sångaren José González atmosfäriska, sparsmakade soloprojekt är det svårt att komma undan hur central hans röst automatiskt blir i alla projekt. Hypnotiserande, smekande och obegripligt mångbottnad – González röst har den unika egenskapen att den skapar flera olika associationer: nordiskt vemod, amerikanskt luffande och till och med minnen från latinamerikanska nätter. Och även om Junip handlar om någon sorts melodiös, hypnotiserande krautrocksindie, vävs stämningen till stor del kring González mjuka anslag.

Men Junip är inte José González med band. Istället är de få men briljanta utgåvorna något av arketyper för hur musik låter när bandmedlemmarna spelar tillsammans. González sång och gitarr, Elias Arayas återhållna, repetitiva trumspel och Tobias Winterkorns harmoniska klaviatursnurr är både autonoma och fullständigt beroende av varandra på det där sättet som gör att vissa band utan vidare svårigheter tycks kunna jamma fram små mästerverk.