Oändliga horisonter, en bilresa i öknen på en varm, torr motorväg och klarblå himmel. Hermanos Gutiérrez minimalistiska instrumentalmusik målar tydliga bilder och det är omöjligt att inte dras med. Förankrade i den typ av reverbdränkt gitarrmusik som en gång Enrico Morricone populariserade med sin filmmusik på 70-talet blandat med den sydamerikanska 50-tals musiken lyckas den Zürich-baserade duon att ta sin perfekta fusionen rakt in i samtiden. Bröderna Estevan och Alejandros djupa band avspeglar sig i det följsamma samspelet där de växelvis agerar rytm och melodi med varsin gitarr. Och trots att musiken inte har någon sång, så sjunger den ändå.