Men I Trust har blivit ett av det senaste decenniets mest stilbildande indiepopband. Detta helt utan att prata med stora bokstäver. Snarare finns det något nästan drömlikt över hur Men I Trust rör sig genom den alternativa musikvärlden: tyst, graciöst och helt enligt sin egen rytm, som om de alltid befunnit sig ett halvt steg vid sidan av det förväntade.
Montreal-trion bestående av Emmanuelle Proulx, Jessy Caron och Dragos Chiriac, bättre kända som Men I Trust, är ett av få band som lyckas låta både extremt närvarande och fullständigt undflyende på samma gång. Med en varsamt komponerad cocktail av sovrumspop, drömska atmosfärer och mjuka 80-tals-syntar lägger de den perfekta fonden till Proulxs svala röst. Men bakom lugnet lurar något olycksbådande – en antydan om att deras musik, hur behaglig den än kan vara att lyssna på, rymmer ett mörker.
I en tid då ordet ”indie” används ganska slarvigt framstår Men I Trust som puritaner. Bandet skriver, producerar och släpper allt på egen hand. Och det gäller också det senaste albumet ”Equus Caballus”, ett verk som hyllats för sin sofistikerade känslomässiga klarhet. Här rör sig bandet med en ny sorts självklarhet: låtarna känns både skimrande och majestätiska, som om deras patenterade försiktighet nu fått en rytmisk framåtrörelse att vila mot