Jämt när nattromantikerna från Nottingham har hållit sig undan några år gör sig suget efter dem påmint. Där är vi nu, i ett läge då vi verkligen behöver Stuart Staples karaktäristiskt vibrerande baryton, märkt av nikotin och omkullkastad dygnsrytm, lika väderbiten som vacker, omöjlig att ignorera. Och så musiken som med sensibla spröt, mångfacetterad instrumentering och lågintensiv dramatik vispar runt strax bakom. I över trettio års tid har Tindersticks skapat sin egna lilla värld. De har besjungit smuts, destruktivitet, lustar, barer och död men där sådant i händerna på andra lätt gränsar till det solkiga finns det alltid något belevat, ja rent sofistikerat, över Tindersticks inspelningar och uppträdanden.