Sara Parkman

Sara Parkman har sedan debuten 2016 flyttat gränserna för vad folkmusik kan vara. Hennes album har gång på gång hyllats för att väva samman tradition och framtid. Längs vägen har hon belönats med ett antal prestigefyllda utmärkelser, från Grammis, DN:s Kulturpris till Ulla Billquist-stipendiet, och hon har sålt ut turné efter turné. Som galjonsfigur i en rörelse större än henne själv har hon också karvat ut en alldeles egen plats för skandinavisk folkmusik, inte minst genom sitt engagemang i det egna skivbolaget Supertraditional. 2025 medverkade Parkman, vid sidan av namn som Iggy Pop och Laurie Anderson i Nobel Assemblys ”Hard Rain”-projekt och turnerade över hela världen med mörkt eklektiska projektet Funeral Folk. Under 2026 släppte Sara Parkman så sitt fjärde studioalbum  “Aster, Atlas” hennes mest internationellt kritikerrosade album. Albumet utforskar den mystiska traditionen och arbetet som det innebär att leva, och att hantera det levande. Skivan markerar flera nya steg i Sara Parkmans musikaliska utveckling, allt från det frustande och majestätiska ordflödet till den introspektiva tonen. Återkommande är tanken på att be och arbeta, på latin ora et labora

Sara Parkmans tredje album ”Vesper” är en skiva att inte bli riktigt klok på. Och det är menat som beröm. (…) Det bågnar av körer, svepande syntklanger, folklåtar, episk pop, psalmer, klimatgrubbel. Det är brokigt, mäktigt

DN Kultur (4 av 5)

Sara Parkman är en urkraft. En enveten jäkel som kärleksfullt men bestämt tagit folkmusiken och dess kultur i kragen, ruskat om, vänt upp och ned och ifrågasatt och utmanat och kastat den på samtidens rätt skitiga matta. Men som också vågar vara skör, ledsen och liten. Det är så stor konst skapas.

Göteborgs Posten (5 av 5)

Vesper är en politisk fackla. Mot kapitalism, konsumtion och miljöförstöring. Om andlighet och eufori. Av den politiska potentialen i folket och vad religion gör med människor. Vesper är på många sätt helt genial. När sista stråken tystnar är jag helt golvad

HYMN (9 av 10)